Förändringar kräver reformer

03. november 2018

På senare tid har den offentliga diskussionen handlat mycket om arbetsmarknaden. Arbetets framtid hölls också kraftigt fram i riksdagen förra veckan, då plenum behandlade statsrådets framtidsredogörelse som fokuserade på de snabba förändringarna i arbetslivet. Också jag deltog i diskussionen.

Enligt framtidsredogörelsen blir formerna för jobb och arbetsförhållanden allt mer skiftande, vilket förut sätter ändringar av till exempel lagstiftning och socialskydd. Arbetets bindning till tid och plats blir svagare, men förändringen är inte lika kraftig eller sker i samma takt inom alla branscher. I utbildningen i sin tur ligger fokus på fortgående utbildning. Därför behöver vi i Finland en omfattande och hög kvalitativ modell för livslångt lärande.

Då man talar om förändringarna i arbetslivet är en av de större frågorna vad som kommer att vara medel klassens framtid. Var hittar vi i framtiden jobb med medellön? Det här talade jag mycket om redan under den föregående val perioden då jag var finansminister. Vi ser nämligen redan nu hur globalisering och teknisk utveckling polariserat arbetsmarknaden: Det finns högt utbildade expertuppgifter med en internationell arbets marknad, men också lågt avlönade arbeten.

På motsvarande sätt har arbetsuppgifter med medellön försvunnit inom både industrin och servicebranschen, till exempel bankerna. I fram tiden avgörs människans värde på arbetsmarknaden i huvudsak genom kompetens, varför det är väsentligt att uppdatera kunnandet för människor i arbetslivet.

Inför förra valet gav alla partier ett löfte om att man inte ska skära en euro från utbildningen under den här valperioden. Sipilä har flagrant brutit det här löftet genom att under den här valperioden skära i utbildningen med nästan tre miljarder. Man har begränsat rätten till dagvård, försvagat förutsättningarna att lära sig för barn med speciella behov inom grundutbildningen, närundervisningen i yrkesskolor har dragits ned, inom högskolorna har tusentals förlorat sina jobb och undervisningens kvalitet vid universiteten har blivit lidande.

Under nästa valperiod bör man inleda flera reformer som återger utbildning och bildning den ära de är förtjänta av och som på nytt stärker finländarnas kunskapsnivå och kompetens. Inom förskolepedagogiken bör man minska på gruppstorlekarna, som under den här valperioden tillåtits växa. Läropliktsåldern borde höjas till 18 år, så att alla unga garanteras utbildning på andra nivån. Det är nödvändigt att öka på kvalitets­ och jämlikhetsfinansieringen av grundutbildningen, förstärka ungdomsgarantin och programmet för att stöda unga vuxna.

Under den kommande valperioden bör man dessutom inleda ett program som siktar på en heltäckande reform av arbetet för livslångt lärande. Varje person i arbetsför ålder kunde ha ett personligt utbildningskonto, där insamlade medel kunde användas för vuxenutbildning. Det här skulle göra vuxenutbildningen efterfrågedriven och möjliggöra mer flexibla och mångsidiga utbildningar än i dag.

Den samfällda slutsatsen i talrika analyser av förändringarna i arbetslivet, liksom i framtidsredogörelsen, är att man betonar vikten av kompetens. Också jag tror att utbildning är det effektivaste sättet att påverka sitt eget liv och det omgivande samhället.

Utbildning ger var och en förutsättningar att delta i samhällslivet samt kunskaper som bär fram en i ett arbetsliv statt i förvandling.

Åsikter och artiklar