Social-och hälsovårdstjänsterna måste försäkras i vårt område

25. helmikuuta 2018


Riksmötet öppnades för sista gången den här valperioden för några veckor sedan. Här ifrån kör igång slutspurten, då det strävas efter att få igång valperiodens största förnyelser innan det sen gås in till de nya riksdagsvalen. Största reformen är säkert social- och hälsovårds förnyelse och till den nu bifogade landskapsreformen.

Eftersom Sipiläs regering har av politiska slag slagit tillsammans social- och hälsoreformen och landskapsreformen till ett (landskaps- och vårdreformen), betyder det att deras behandling kommer att ske samtidigt i riksdagen. Det är en enorm helhet, men behandlingen kommer att ske i en mycket snabb tidtabell. Lagförslagen borde godkännas redan i maj och juni och landskaps val borde hållas redan i oktober.

Ökningen av valfrihet i social- och hälsovården håller också på att framskrida. Största frågan gällande det här, är ändå det, att hur vi ökar valfriheten på ett sätt som inte söndrar eller försämrar vårt nuvarande internationellt sett bra och konstadseffektiva system. Regeringen stävar efter en till och med 3 miljarder euros sparning, men många experter är skeptiska över det här.

Specialiserade sjukvårdens tjänster måste försäkras i Österbotten och det har jag pratat mycket om. När jag turnerade i alla 40 Vasa kommunerna förra året, fick jag konkret se det, hur oroliga människor är över att få tjänster på sitt eget modersmål. Det är mycket viktigt för alla. Det är självklart att Vasa och Mellan-Österbottens sjukvårdsdistrikten har vissa speciella omständigheter som borde ha observerats bättre genast i början av reformen. Allas rättigheter till att få, också specialiserade sjukvårdenstjänster, på sitt eget modersmål måste försäkras också i fortsättningen.

Kirurgins centrering har väckt mycket oro i vårt område redan i en längre tid. Sipiläs regering har till exempel i Karleby ställt en 600 operationers minimi krav i ledprotesoperationer, ifall den här inte fylls, har man inte rättighet till att göra operationerna.
Det här skulle förorsaka att kirurgerna inte skulle ha arbete, vilket också skulle leda till att jouren skulle försämras och så småningom alla andra tjänsterna också. Det här är nu aktuellt, eftersom Soite förhandlar nu med de andra sjukvårdsdistrikten över arbetsfördelningen i Uleåborgs specialupptagningsområden.
I Jakobstad har däremot sådana kirurgiska operationer som kräver anestesi sänkts ner, på grund av att Sipiläs regering har ställt ett kriterium på jouren. Nu håller regeringen ändå på att tillsätta en paragraf i lagen angående jouren, att sjukvårdsdistrikten skulle ha en möjlighet att göra sådana anestesier som inte är brådskande också i sådana sjukhus, där det inte finns en jour som är öppen dygnet runt.

Det här förutsätter att man måste kunna flytta patienten till ett sjukhus där man kan göra snabba jouroperationer, i under 30 minuter. Det här gynnar speciellt alla de privata sjukhusen i områden, var deras sjukhus är nära intensivvårdens enheter. När jag undersökte saken från social och hälsoministeriet, fick jag information, enligt vilken den här nya paragrafen skulle göra det möjligt också för Jakobstad att göra kirurgiska handlingar, för att avståndet mellan Jakobstad och Karleby är under 30 minuter. Jag anser ändå, att det skulle vara viktigt för Vasa sjukvårdsdistrikt att göra ett skilt avtal med Soite angående arrangemangen. Skulle man också i det här sammanhanget fundera på att fördjupa samarbetet mellan Soite och Malm?

Jag tycker att Jakobstad borde undersöka denna möjlighet. Det är redan 90% av invånarna i Jakobstad som föder sina barn i Karleby, och jag tror att upplevelsen av Soite är huvudsakligen positiv. Ifall de kirurgiska operationerna skulle förlöjligas ens i några fall i avtalet med Soite, skulle det löna sig att undersöka detta. Mycket stora frågor kretsar kring Karleby och Jakobstad, och diskussionerna går heta. Jag hoppas att resultatet gynnar oss alla.

Uutiset